fredag 26 maj 2017

FOTO 146 BAKSIDA (EGET TEMA 4)



Även i baksidan kan det finnas skönhet.

Mina inlägg brukar oftast vara ordlösa men idag vill jag skriva lite till er. (eller är det kanske till mig)
Livet har en baksida och det tror jag att vi alla håller med om. 
Under flera år (2-3)  hade jag gått och känt mej konstig i kroppen. Inget direkt att ta på men det var nåt fel kände jag. Jag var hos läkare, tog prover, undersöktes men jag var frisk, ingenting pekade på ohälsa. 
Så vardagen fortsatte men till slut tog allt det konstiga i kroppen över. 
Jag skrev upp alla konstigheter i kroppen ( en halv A4 sida) och hamnade hos en mycket förstående läkare som genast remitterade vidare till sjukhuset. 
Under en period av olika undersökningar började min värld sakta krackelera och jag fick se en ny sida av tillvaron. Och så kom det stora raset i höstas efter att två läkare gjort samma bedömning. Allt det konstiga i kroppen kallas ALS bulbär pares. Nu får jag se en annan sida av livet och jag gör allt för att hitta skönhet även i den sidan också. 
Den här fotoutmaningen betyder så mycket för mig. Varje bild jag levererar är ett bevis för mig själv att jag inte tänker ge mig. Ibland är det en kamp att orka hålla kameran stadigt  när armarna blir svagare och benen inte riktigt vill bära att stå på. Men varje bild och varje inlägg är en seger för mig. 

Orden i min  header är min ledstjärna; att inte låta mörka tankar ta över utan istället tända ett  ljus. Eller att hitta skönheten i livets baksida. 

Varför skriver jag detta frågar jag mig själv. Jag har, hör och häpnat, känt skuld inför att vara sjuk, att känna kroppens svaghet. Jag som alltid har varit den starka är nu den som är svag och behöver hjälp och stöd. Men även i svaghet kan det finnas en styrka. Kan mina ord ge någon annan styrka att orka med dagen idag och framöver, betyder det allt för mig. 

Med önskan om en riktigt skön helg.

Kram och alla ni som kommenterar mina bilder: 
TACK 
det betyder så otroligt mycket. 💓

13 kommentarer:

Susanne sa...

Oj då, läser din fina text och min ögon fylls med tårar. Vet knappt vad jag ska skriva, men önskar dig all styrka i hela världen. Jag är glad du orkar vara med i fotoutmaningen, för jag tycker verkligen de är så roligt att besöka din blogg. Härligt att du gör något som ger dig lust och energi mitt i allt. Tack för att du delar med dig, din text berör mig mycket. Styrkekramar.

Anita Malta sa...

Men finaste Kerstin vet inte riktigt vad jag ska skriva. Blir så rörd av dina rader. Att läsa om det jobbiga du dagligen på ett eller annat sätt måste brottas med och som du nu fått en bedömning av. Ett faktum som du vet att du måste leva med. Det krävs både mod och det krävs styrka att bara acceptera.

Blir samtidigt väldigt glad över din kämparglöd, din vilja att verkligen försöka ta tillvara på det positiva när det samtidigt känns jobbigt och svårt. Vissa tappar livslust och slocknar, medan andra håller glöden vid liv och du tillhör utan tvekan de sistnämnda.

Att som du skriver känna skuld inför kroppens svaghet tror jag inte är så ovanligt men naturligtvis onödigt. Det är inte alltid man är stark nog att styra sina känslor trots faktum att vi själva är de enda som har förmågan att göra det. Jag hoppas att känslor av skuld nu är ett minne blott.

Är tacksam över att du skrev allt det här, bara det visar på styrka, plus att det ofta känns bra för en själv att skriva av sig, att berätta.

Har själv gått igenom och brottats med många, långa och svåra perioder med psykologiskt kaos som varit nära att krossa hela min tillvaro. Men mår idag bra och är otroligt tacksam över att vara fysiskt frisk vilket jag tänker på nästan varje dag. Tids nog kan vi alla drabbas, vi lever inte för evigt och varje dag måste ses som värdefull och tas tillvara. Tror dina rader ger läsaren styrka och en tankeställare om livets skörhet, mig berör det iallafall väldigt mycket.

Tack för att du delar med dig och jag önskar dig en riktigt fin fortsatt helg och ser fram emot fortsättningen av dina inlägg och kluriga tolkningar. Styrkekramar till dig ! Anita

Anonym sa...

Så gripande skrivit till oss och till dig, kan förstå att det kan vara lika viktigt att få ner orden på pränt för dig själv som till andra.

Jag blev tagen av din ord och av din vackra blid som symboliserar baksida och att baksida kan vara annorlunda och skrämmande men behöver inte alltid vara slutet.

Dina bilder och tolkningar inspirerar mig och jag tycker verkligen att du gör ett bra jobb, jag hejar på dig!

Så kloka ord du lever efter, det underlättar att se det positiva och vackra istället för att låta det jobbiga och mörka ta över....jag föll för dina ord: att hitta skönheten i livets baksida.

Skuld är en tung och trälig känsla och den bär inget framåt men jag kan förstå att du har känt den och får jobba med den....

En skön helg till dig med och jag är tacksam och glad över att jag får följa dina bilder, tolkningar och tankar, de är givande för mig! ♥

Annette sa...

Jag blev så berörd av din text och tänker att vilken tur att du stod på dig när du kände att allt inte stod rätt till med kroppen, och tur att du till slut kom till kloka och kunniga läkare. Jag förstår att du måste ha gått igenom och fortfarande måste kämpa med oro och ångest över din sjukdom. Det är starkt av dig att tänka att du måste hitta skönheten i livets baksida, att du inte tänker ge dig. Hoppas att det finns bra bromsmediciner och att du har starkt stöd från dina närmaste. Ibland kommer det dagar då man inte orkar vara stark, då måste man få vara ledsen och känna sorg över att man har drabbats så hårt. Det kan vara svårt att acceptera att man inte är så stark som man vill, men det är en enorm och ännu större styrka att inse sin svaghet tycker jag. Skickar styrkekramar till dig!

Maria W sa...

Många styrkekramar, blir rörd och berörd av ditt inlägg. Vilken fantastiskt vacker bild på orkidéernas baksida du fångat.

Anonym sa...

Att läsa din text gjorde mig berörd och tagen. Imponerad över din kraft och styrka.Dessutom tagen.av din situation. CYBERKRAMAR till dig! Att kika in hos dig ger inspiration av dina fina bilder. Dina kommentarer hos och besök hos mig är peppande för mig. Önskar dig allt gott!

Anki Ai sa...

Dina rader du skrivit här berör mig djupt. Jag känner för dig och tycker det är oerhört tråkigt att du blivit sjuk. Samtidigt känns det bra att läsa att du har kämpaglöd och inte ger dig. Det är jag som följare av din blogg väldigt glad för. Det är alltid lika roligt att titta in hos dig och titta på dina vackra bilder och kluriga lösningar.
Många styrkekramar!!

Marie i Skrifvarstugan sa...

Jag blev så berörd av din situation så jag har knappt ord för det. Jag hoppas och tror att du har en riktig kämparglöd men alltid i en sån här situation så svajar det fram och tillbaka med livet. Liksom för mig som har en cancerdiagnos över mig. Tror att man förändras lite som människa och ser på saker med andra ögon. För mig är nuet viktigare än förut eller jag har blivit mer medveten om den.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att du får stöd och den hjälp du behöver nu. Familj och vänner är oerhört viktigt och att få sätta ord på det man tänker och känner.
Det är overkligt att bli sjuk när man tidigare har varit frisk. Jag har också varit en frisk person genom åren och har skött mig i allt. Men ändå så drabbas man ändå.
Du delar med dig av så vackra, fina bilder och har gjort så länge och jag hoppas att du har ork att fortsätta med det så länge du känner att du vill det. För mig har det alltid varit en glädje att se dina fina bilder och få ge en kommentar till det. Du har lärt mig mycket i fotandets konst.
Vilken tur att du ändå stod på dig med läkarna och fick ett svar även om det var tungt. För mig har det tagit flera år innan jag riktigt landade i min situation och ibland kan det vara bra att ta hjälp av proffessionella yresgrupper.
I den svåra situation som man är som du och jag, så även om man har människor omkring sig som stöttar så tycker jag att det ändå finns stunder man känner sig ensam i sin situation tyvärr.
Nu hoppas jag att du kan ändå få ut något gott av vardagen som är och se det som är ljust mitt i allt annat.
Om du känner att du vill skriva till mig och lätta lite på dina tankar så är du välkommen att göra det, marie3399@live.se.
Jag sänder dig MÅNGA STYRKEKRAMAR OCH JAG TÄNKER PÅ DIG KERSTIN !

Agneta Månzon sa...

Blev djupt berörd av det du skriver och det är svårt att riktigt veta vad man ska skriva. Skönt att du fått förstående läkare så du kan få så mycket hjälp och stöd som det går! Du verkar ha en riktig kämpaglöd och det är starkt att du försöker se det positiva i allt det mörka!
Man blir alltid inspirerad av dina fina bilder och tolkningar!

Tänker på dig och många styrkekramar från Agneta

Ps. En sida på nätet som jag får mycket styrka och hopp från är JW.org.gå gärna in där och titta om du vill! Ds.

Anneli - A'la Foto sa...

Så tråkigt att höra om din sjukdom! Jag vet hur du har det då jag befinner mig i samma sits och förstår precis din tanke bakom att skämmas för att vara/bli sjuk! Att gå från att vara stark och oberoende till svag och behövande är inte lätt men du verkar ta det med gott mod och det är väldigt starkt att skriva om det här! Jag tänker nästan varje dag om att jag ska skriva om mig i min blogg men det är något som tar emot! Att vissa personer ska få veta att jag är sjuk tex!
Visst är utmaningen något som ger kraft och glädje! Jag har inte många dagar jag orkar fotografera så därför ligger jag efter som bara den men det gör inget för jag väljer att göra de bilder jag kan i det tempot jag orkar och mer än så kan jag inte göra!

Jag önskar dig fortsatt lycka till med fotoutmaningen och med livet! Kram!

Just det! Din bild här är fantastiskt vacker!

Ottophoto sa...

Hej, jag fann din bild väldigt fin och sedan läser jag din text och blir ännu mer berörd. Stark beskrivning och fortsätt fota...

Lealetar sa...

Åh, det var väldigt tråkigt att höra att du är sjuk, jag hoppas så att du får allt det bästa stöd och hjälp som finns! Du skriver så fint om hur livet kan ta en ny vändning och illustrerar det så vackert med din bild. Det ger många tankar. Det är starkt av dig att se det vackra och ta tillvara det positiva. Jag tänker också att man ibland får vara svag och den som tar emot hjälp, att det också är en styrka i det. Det är så givande att titta in hos dig och se dina lösningar och tolkningar, jag ser fram emot alla dina kommande bilder. Kramar!

Canon-Ullis sa...

Men kära Kerstin, så tråkigt att läsa att du är sjuk! <3

När jag läst ditt inlägg rinner det tårar på mina kinder av igenkännande, då min mamma kämpade i flera år för att få veta vad som var fel på henne, med skuldkänslor och en gnagande oro i kroppen. Hon hade Parkinson plus, en vansinnig blandning av MS och demens som har ett snabbt förlopp..

Jag tänker på boken jag läste både innan mamma blev sjuk och även senare när jag läser dina positiva tankar om livets baksida; Tisdagarna med Morris. Det är en helt underbar bok/film som verkligen beskriver just det du skriver om att aldrig ge upp, aldrig låta sjukdomen få ta över.

Du tar så vackra bilder och jag hoppas att du aldrig slutar med det.

Hoppas att du har stort och kärleksfullt stöd av dina närmaste och av sjukvården, för det är du verkligen värd.

STOR kram från mig till dig <3